Flyvintern

Måndag den 30 januari var vi en heldag i Nationalparken Abel Tasman. Det började med att vi fick en snabblektion av vår guide hur man paddlar kajak. Inga frågor om man har gjort det förut utan precis som när man flyger, alla säkerhetsrutiner en gång till för alla. Snabbkursen var över på 5 min. Därefter sjösatte vi och två tyska tjejer som var med på kajakturen våra tvåmanskajaker. Vårt mål vara att paddla ca tre timmar efter kusten och på vägen göra ett stopp och sen paddla förbi en sälkolloni. Vid vårt stopp samlade Rene och guiden musslor som sedan kokades på stormköket. Stora och goda var dom.
Vi fortsatte sen paddlingen förbi sälkollonien där sälarna låg och sola på stenarna.
Framme vid vårt mål lämnade vi kajakerna och vandrade ca en km över berget till nästa vik där vi klev ombord på en segelkatamaran som under eftermiddagen seglade oss tillbaka till hemmahamnen via fina vikar och öar.
[wowslider id="10"]

Vi bestämde på morgonen att vädret var perfekt för en vandring. Båttaxin till vandringen visade sig starta på land! Alla steg ombord på parkeringen. Sedan bar det av efter en traktor till sjösättningen. Tidvattnet som varierar 4 meter bestämmer nämligen var det går att sjösätta. Väl i vattnet bar det av till en av stränderna en bra bit uppåt kusten där vår vandring skulle börja. Vår sträcka idag skulle bli 13 km, upp och ner för bergen som nog skulle ge oss mjölksyra vid flera tillfällen.
Nationalparken har en fantastisk natur med starkt spelande sekador, så starka att man många gånger inte hör fågelsången. När man hör fågelsången så får man en känsla av att vara i djungeln. Naturen har även starka inslag av regnskog.
Efter vandringen var det dags för ett bad i det blågröna klara vattnet. Rene tyckte det räckte att bada upp till knäna, med det förstod ni väl;-)
Vi avslutade dagen med middag på lokal, det var vi värda.
[wowslider id="9"]

Nu finns filmer att se från våra äventyr. Välj “Äventyr i Qeenstown” i menyn.

På Nya Zeelands södra ö finns det flera glaciärer. En av dom ligger på den västra kusten och heter Franz Josef. Vår ambition var att vi skulle vandra en längre sträcka upp på sidan av glaciären men vädret var så dåligt med låga moln och regn i luften så vi valde den korta vägen på två timmar. Man kommer då till den nedre delen där glaciären smälter och släpper ifrån sig vatten. Vattnet från glaciärerna är mjölkvitt och handen syns inte om man håller den två dm under ytan. Det vita i vattnet är stenmjöl som slipas bort av isens tryck mot stenarna. Glaciären förlyttar sig mellan 1,5 och 7 meter per dygn.
[wowslider id="7"]

I tisdags var vi på väg från Queenstown och alla fantastiska och dramatiska äventyr. Vi hamnade tillslut i Jackson Bay där pingvinerna håller till. Vi tog en promenad genom det som i det närmaste är som en regnskog innan vi kom fram till stranden vid oceanen. Närmaste land är Antarktis eller om man styr lite norrut så hamnar man i Australien. Vi såg inga pingviner men men en fantastisk natur. Tillbaka i byn frågade vi fiskarna var man troligen bäst såg pingviner. Normalt vandrar dom upp vid solnedgång och håller sig på stranden och ända upp i byn på natten men just nu är det parningstider så dom kommer inte alltid upp på kvällarna. Skulle varit kul att möta en halvmeterspingvin på vägen.
[wowslider id="4"]

Tänk er Åre + Visby, kombinera dom till en häftig plats där allt går ut på att uppleva äventyr och ge sig själv adrenalinkickar. Vi har försökt att på bästa sätt göra det mesta som Queenstown har att erbjuda. Våra tre dagar här på plats tar slut i morgon måndag. När vi sen pustat ut lovar vi att lägga upp fler bilder och filmer från våra äventyr i QT.

Vi har nu varit vid sjön Lake Tekapo som är känd för sin fantastiska intensiva turkosa färg. Färgen kommer från de stenmjöl som glaciären maler ner och drar med sig i smältvattnet ner till sjön. Vi vandrade upp till toppen på berget till utsiktsplatsen och det observatorium som är ett av södra halvklotets bästa får att studera sol och stjärnor. Observatoriet byggdes och användes av USA under 60-70 talet för att spana på Ryssarnas satelliter men är nu en helt civil anläggning.
Utsikten är fantastisk och vi fick även chans att titta på solen med 100 ggr förstoring, då ser man hur hela ytan på solen rör sig. Vandringen ner för berget leder på slutet ner genom en skog som mest består av stora grova lärkträd.
Vid campingen igår träffade vi två grabbar i 25 årsåldern som var här i tre månader för att flugfiska öring. Hur mycket fiskevatten som helst och öringen är stor, de flesta man får är över 3-4 kg. Ett fiskekort som gäller i alla vatten på hela södra ön under ett år kostar 500 SEK!

Idag den 18 januari drar vi vidare mot Mount Cook som är NZ:s högsta berg, 3754 m. Vi ska inte bestiga berget men väl vandra någon av lederna kring  Mount Cook.

Vi har nu varit här i 3 dagar med uppstart i Chistchurch. Jordbävningen har skadat staden en hel del bl a så är shoppinggatan helt avstängd så man har byggt upp en tillfällig kort shoppinggata med hjälp av fartygscontainers. Detta med att bo i en husbil är väldigt likt att segla med båt. Man måste bilstuva så att allt inte byter plats under färd, stänga luckor ordentligt. När man är framme för natten så kopplar man in elen om man är på en camping. Dock behövs inga fendrar och ankare 🙂 NZ är väldigt vacker samt väldigt likt Sverige. Gran och tall som hemma men längre och grövre och på fälten har kossorna bytts ut mot får. Blommor som lupiner, hundkex, rödklöver etc växer frodigt längst dikeskanten. Klimatet är som en svensk sommar men en extra varm tröja hade suttit fint till den härliga kvällen.

Natten i bergen

Den första kvällen sov vi på en fin camping och gjorde en ny trevlig bekantskap som vi kanske kommer att nyttja när vi kommer till Sidney. Den andra dagen blev vi lite wild and crazy och drog upp i bergen till en sjö. När vi kom fram blåste det ganska mycket och det ökade under natten till ca 20m/s så hela husbilen gungade i byarna. Vi sov inte så bra den natten……. Tidigt nästa morgon drog vi vidare mot kusten där vi nu befinner oss i den mysiga lilla staden Timaru på ostkusten. I morgon drar vi vidare upp i bergen mot Lake Tipau och därefter Wanaka. Vi har det bra och Anders är en jäkel på att köra vänstertrafik, min uppgift är att påminna honom att det hela tiden äääär vänstertrafik!!!!