I förrgår, den 2 februari åkte vi färja från staden Picton på den södra ön över till huvudstaden Wellington på den norra ön. Wellington är ingen stor huvudstad ca 500 000 innevånare men det ska jämföras med södra ön som har drygt 900 000 innevånare på hela ön. Alla säger att Wellington skall vara en så mysig stad. Men vi kände att vi ville vidare. Så efter att ha gjort ett snabbt besök där det roligaste vi kunde hitta var ett vandrarhem med fantasifull fasad drog vi vidare norrut några mil där vi slog läger för natten.
Gårdagen blev en resdag när vi tog oss upp till staden Napier på ostkusten. DEn staden är lite speciell eftersom hela staden förstördes i en jordbävning 1931 och att ,man därefter byggde upp staden igen. Vilket innebar att alla hus har 1931 års design. Nu har staden expanderat så det är stadskärnan ner mot havet som har den speciella stilen.
Under en sådan här fantastiskt spännande resa så upplever vi så mycket mer än vad vi kan dela med oss här på bloggen. Vi träffar fantastiskt trevliga och hjälpsamma människor, vi ser vakra naturområden, fula hus i små hålor vi passerar, slingrande vägar där man nästan möter sig själv i kurvorna.
Bilderna i bildspelet är ett axplock från de senaste dagarna.
[wowslider id="12"] |
Så avis man blir! NJUT!
Här har vi ca -20 grader och det är svårt att få fram motivationen att ta sig ut och träna längdskidor…………….
Kram från Helena
Helvete, helvete, helvete, satan, satan, satan också att jag är här och ni är där.
Fast det är ju bra att det är någon där som slipper vara här i kylan.
Sköt om er
Grabben i iglon