Efter två fantastiska veckor på Fijiöarna är vi nu tillbaks på huvudön och staden Nadi. Vi sitter nu på Hard Rock Cafe Nadi, äter en riktig hamburgare och äntligen dricker riktigt kaffe.
AWESOME!
[wowslider id=”20″]
Idag är det lördag den 25 februari och vi har en natt kvar på Mantaray resort. Vi har haft några underbara dagar med sol, bad i varmt skönt vatten och fina korallrev direkt vid stranden. Även en liten revhaj bor här vid stranden som man kan snorkla ut till och titta på. En vanlig dag börjar med frukost kl. 08.00 som kanske inte är den nyttigaste. Te, vitt bröd, pannkaka, sylt och lite jordnötssmör. Lite vattenmelon och ananas finns också. Efter frukost blir det snorkling eller paddling i små plastkajaker över sundet till en härlig vit badstrand. Vattentemperaturen är vissa dagar en bra bit över 30 grader, till och mer Rene kan tycka att det ibland är lite för varmt i vattnet!
[wowslider id=”19″]
12.00 är det lunch. Nu blir det mycket bättre mat, tio olika rätter kan man välja mellan och maten är vällagat och väldigt god. Efter lunch blir det lite vila med en bok innan det blir simning, snorkling, kajak eller kanske en vandring över till andra sidan ön. Lisa och Rene har även fått lära sig olika sätt att fläta palmblad till armband och bokmärken.
Jag, Anders har även hunnit göra fem dyk runt ön. Fantastiska fiskar och nästan vid varje dyk kommer det haj. Verkar vara lika vanligt som abborre i svenska vatten. Ett av dyken gjorde vi på natten med ficklampor. Allt ser så annorlunda ut och fisk som normalt inte syns på dagen kommer fram nattetid.
Efter en härlig dag blir det middag. Först soppa sen förrätt och till sist huvudrätt där det alltid finns minst tre att välja mellan. Vill man sen inte gå och lägga sig är det tävlingar och lekar i det stora samlingsutrymmet vid baren.
I morgon söndag tar vi båten in till Nadi på huvudön för att sova en natt och sen flyga vidare för tre dagars stopp i Sydney innan det är dags att vända hem igen till Sverige.
Den 13 februari insåg vi att vi hade för små ryggsäckar! 23 respektive 27 kg trots att Rene stod vid incheckningen iklädd vandrarkängor och långbyxor i 25 graders värme.
Väl igenom incheckning efter lite förhandling och vita lögner kunde vi sätta oss på planet till Fiji. Tre timmer efter vi landat möter vi Lisa som varit på väg i nästan två dygn. När vi kramar om henne får hon symbolisera en kram till alla våra barn.
Vistelsen på huvudön Nandi blev kortvarig, redan 07.00 nästa morgon blir vi upphämtade för en båtfärd till ön och resortet Waya Lai Lai. Vi möts på stranden av spelande och sjungande värdar och värdinnor. Vi har bokat ett enkelt boende utan toalett men blir placerade i en liten stuga direkt vid stranden med både toalett och dusch, härligt. Från vår altan är det 10 eller 15 meter till det 29 gradiga vattnet. Avståndet beror på om det är hög eller lågvatten !
Våra aktiviteter på NZ har varit ganska intensiva så vi planerade att ta det lugnt och sola på Fiji. Varje morgon vaknar vi upp 07.00 av trummor, frukost 07.00 till 07.30. Med andra ord ingen sovmornar. Efter frukosten första dagen ger sig Lisa och Anders sig av ut på en snorklingssafari för att simma med hajar. Häftigt när man ligger där och snorklar och det kommer en 1,5 lång haj och stryker förbi. Det låter faktiskt farligare än vad det är, för han är van att få mat när det kommer snorklare. Men der är ändå en otrolig upplevelse att vara så nära att vi kan vidröra hajen!
På eftermiddagen hänger vi alla tre på en simövning som går ut på att man skall simma ca 1 km mellan två öar. Härlig träning i det varma vattnet.
Nästa dag ligger Lisa och tar en förmiddagslur (jetleg) medan Rene och jag hyr kajak och ska paddla runt ön. När vi kommer till norra delen så tror vi inte våra ögon. Öarna sammanbinds av en smal sandremsa omgiven av alldeles blått vatten, vita stränder och palmer. Att paddla runt ön var längre än vi trodde, drygt tre timmar. På väg hem fick vi en stor våg i sidan som spolade ur Rene ur kajaken. Jag skrattade vilket jag fick tillbaks senare när hon välte hela vår tvåmanskajak så vi båda låg och badade i havet.
Varje morgon erbjuder man en guidad vandring i bergen 05.00 för att se på soluppgången. Lisa och Anders anmäler sig och står påklädda och klara. Men ingen guide. Vi väntar till strax efter sex sen ger vi upp. 06.30 knackar guiden på och fråga om vi ska gå!! Han hade försovit sig. Men vi var väl inte så pigga på att ge oss iväg så vi kåg kvar och väntade på frukosten. På eftermiddagen hade jag Anders bokat dykning. Tillsammans med en dykguide blir vi avsläppta utanför ett rev som ligger på ca 10 – 15 meters djup. Fantastiska fiskar och koraller. Min guide har med sig en enkel harpun som består av en meter lång järnpinne och ett gummiband. Under vår dyktur skjuter han sex fina matfiskar.
Vi har nu varit på ön i tre nätter och lärt känna en del av dom som arbetar här. Bula = Hej klarar man sig långt med och alla är trevliga och allt är Fijitime. Lisa och Rene var med på en flätningskurs hos kvinnorna i byn där man lärde sig att göra ett armband av palmblad (en Fijiklocka). Vilket är ett armband utan klocka.
Idag fredag var vi med på ett lokalt firande på ön och vår inofficiella värdinna letade fram lokala kläder som vi bar på under ceremonin och lunchen. På väg hem till vår ”hydda” så gick vi genom byn där man just då lagade den gemensamma bylunchen. Eftersom vi var nyfikna och frågade vad de lagade bjöd de oss på två fiskar och sköldpaddskött.
På eftermiddagen var det dags på mitt andra dyk på Fiji. Båt ut på ett helt stilla hav, lugnt som på en liten insjö. Vi dök först ner till ca 12 meter där vi mötte två tvåmeters hajar som strök förbi. Min guide hade med sig fisk i en påse så vi simmade till ett ställe där en Muräna har sitt bo. Efter att ha viftat med lite fisk kom han ut och försökte greppa fisken. Både småfisk och hajar kände lukten av fisk så efter en stund hade vi två hajar och hundratals fiskar runt oss. Hajarna simmade så nära att de strök mot kroppen. En helt otrolig upplevelse. Innan luften tog slut tog vi oss ner till ca 18 meter där två stora torskliknade fiskar hade sitt bo. Även guiden höll sig på behörigt avstånd och jag bakom honom. Hela tiden hade vi sällskap av hajarna. Även de fick fiskmat. Alla dessa stora fiskar är både lockande och skrämmande när man är på besök i deras element.
Vill man bli berusad på Fiji dricker man Cava. Cava är en rot som man torkar och sen mal till ett pulver. Pulvret lägger man i en tygsäck som man sedan kramar i en hink med vatten. Precis som med en tepåse. Därefter serveras det i små skålar till alla som sitter runt Cavahinken. Det är inte gott, men efter att ha druckit mer än tio skålar så blir man berusad. Jag tyckte det räckte med fyra skåla för att prova på.
PS. Idag söndag var det 31 grader i vattnet. Lite för varmt för att vara svalkande!
[wowslider id="18"]
Pleasent Bay består till stora delar av badorter och långa långa sandstränder. I närheten av där vi stannade var det ett stort evenemang. NZ mästerskapen i surfing, livräddning och beach volleyboll.
[wowslider id="16"] |
White Island är en aktiv vulkanö som vi besökte den 9 februari. Båtresan dit tar ca två timmar och när man kommer dit så är det lite av en overklig upplevelse med alla gaser som bubblar överallt.
[wowslider id="17"]
I Roturoa var det dags för lite kultur. Vi anmälde oss till en aktivitet där man fick ta del av historien och kulturen hos ursprungsbefolkningen, Maorierna.
Det började nästan som en klassisk grisfest med en putslustig konferencier och ca 200 personer i ett stort tält. Men det blev bättre än så. Vi fick i små grupper vandra runt och se hur de lagar sin mat och paddlade sina urgamla kanoter. Därefter satt vi i en öppen teater där Maorierna spelade upp en föreställning som visade på deras kultur och leverne. Föreställningen avslutades med att vi åt en väl tilltagen middag, tillagad på traditionellt vis.
Vi ville även se den lilla mytomspunna Kiwin så vi följde med en sen kvällsvandring genom den natur och djurpark som låg intill. Kiwin är nämligen bara vaken på natten. Vi hade tur och fick se den på bara ett par meters avstånd. Men den var inte så lite, den var stor som en vanlig svensk höna men med en lång näbb. Kiwin är utrotningshotad men man arbetar hårt för att rädda den. Det lilla djuret föder fram ett ägg som är så stort att om man skulle jämföra det med en människa så är det som att en kvinna skulle föda en fyraåring! Trots detta kan Kiwin föda fram upp till sex ägg om året i 30 år. Kiwin kan nämligen bli upp till 80 år gammal.
Dagen efter var det läge för sovmorgon och ett lite spabad. ¨Det är ju jobbigt mer alla upplevelser¨. Om man inte visste vad det var för bad man gick in på skulle man vända i dörren. Det luktade nämligen svavel, vilket faktiskt är hela poängen. Vattnet kommer från sjön där det bubblar upp varma svavelångor. Vattnet blir mjukt och härligt och poolernas temperatur varierar mellan 39 och 42 grader.
[wowslider id="14"]
Kvällen den 5 februari kom vi fram till Waitomo. Dit hade vi tagit oss för att kunna ta oss ner i grottor fulla av lysmaskar. När man kommer till en camping sent på kvällen så kan det vara osäkert om man kan få plats. Väl inne i receptionen fick jag ett leende svar att det var fullt och att den andra campingen låg ca två mil åt det håll därifrån vi kom. Efter lite diskuterande skulle vi i alla fall få stå på en gräsmatta, betala samma pris men inte få någon el. Ja det är i alla fall bättre än att åka två mil tillbaks.
Men det blev bättre än så, för den andra receptionisten kom på att hon dubbelbokat precis en sån plats som vi behövde så tillsist stod vi på en jättefin camping med tillgång till både el, grill och pool.
Efter lunch dagen efter checkade vi in till grotturen. Buss som vanligt till någon plats i närheten av det man skall göra. Där bytte vi om till våtdräkt, skyddsbyxor, hjälm och klättersele. Vi skulle nämligen först fira oss ner ca 27 meter till botten av grottmynningen för att sedan vada in i den mörka grottan som totalt är ca 6 km lång. Vi ska dock bara ta oss ett par hundra meter in i grottan där vi klättrar genom hål och vadar i vatten. Hela taket är så fyllt av lysmaskar att om vi skulle stanna en halvtimme och låta ögonen vänja sig vid ljuset skulle vi inte behöva våra lampor. Grottans hela tak lyser som vintergatan och på vägen tillbaks flyter vi fram genom den av lysmaskar upplysta grottan på innerslangar från traktordäck. Okej då var det bara den sista delen kvar, nämligen att ta sig upp igen från grottan. En och en fick vi klättra upp för den skrovliga grottväggen upp till marknivå, hela tiden var vi säkrade med rep från vår klättersele.
[wowslider id="15"]
Måndag den 5 februari åkte vi från staden Naiper och västerut. På vägen stannade vi till vid Hidden Valley. Det är en plats vid en lite sjö där det luktar svavel. Anledningen är att varma källor hela tiden avger gaser som är så varma att vatten och lera kokar och bubblar vid ytan året om. Fantastiskt att detta finns på en plats på ett berg och att det sedan 100 meter därifrån är precis som vanligt.
[wowslider id="13"]
I förrgår, den 2 februari åkte vi färja från staden Picton på den södra ön över till huvudstaden Wellington på den norra ön. Wellington är ingen stor huvudstad ca 500 000 innevånare men det ska jämföras med södra ön som har drygt 900 000 innevånare på hela ön. Alla säger att Wellington skall vara en så mysig stad. Men vi kände att vi ville vidare. Så efter att ha gjort ett snabbt besök där det roligaste vi kunde hitta var ett vandrarhem med fantasifull fasad drog vi vidare norrut några mil där vi slog läger för natten.
Gårdagen blev en resdag när vi tog oss upp till staden Napier på ostkusten. DEn staden är lite speciell eftersom hela staden förstördes i en jordbävning 1931 och att ,man därefter byggde upp staden igen. Vilket innebar att alla hus har 1931 års design. Nu har staden expanderat så det är stadskärnan ner mot havet som har den speciella stilen.
Under en sådan här fantastiskt spännande resa så upplever vi så mycket mer än vad vi kan dela med oss här på bloggen. Vi träffar fantastiskt trevliga och hjälpsamma människor, vi ser vakra naturområden, fula hus i små hålor vi passerar, slingrande vägar där man nästan möter sig själv i kurvorna.
Bilderna i bildspelet är ett axplock från de senaste dagarna.
[wowslider id="12"] |
komplett vägvisare i Kaikoura!
06.45 och klockan ringer den första februari och ett lätt regn låter mot taket. Nej vi ska inte till jobbet, jag ska först gratulera Rene på födelsedagen sen ska vi ut med en båt för att om vi har tur hitta delfiner som vi kan simma med. Efter en snabb frukost åker vi bort till samlingsplatsen där vi blir utrustade med våtdräkt, simfenor, snorkel och cyklop. Vi är totalt tre båtar som åker i bredd med ca 1000 meter emellan båtarna för att på så sätt bilda en skallgångskedja så att vi kan hitta delfiner. Enligt uppgift så har delfinerna under morgonen setts ca 20 nm (ca 36 km) söderut så vi åker i ca en timme innan vi vid horisoneten ser det välbekanta hoppandet.
Väl framme simmar delfinerna lugnt kring båtarna och på en given signal från skepparen glider vi ner i det 16 gradiga vattnet. Rene är glad att hon har våtdräkt.
Det är en fantastisk känsla att se de ca 200 delfinerna simma under dig, runt dig och sedan en bit bort hur lätt som helst hoppa upp i luften. Vi vill se delfinerna och de vill titta på oss, men eftersom vi är ganska klumpiga i vattnet så måste vi locka med något annat så att dom simmar nära oss. Ett bra sätt är att göra ljud ifrån sig i snorkeln, tex sjunga eller skrika. Jag skrek och Rene sjöng “En kulen natt natt natt”. Båda fick vi närkontakt med delfiner så jag vet inte säkert om dom känner till våra sånger. Delfinerna här på ostkusten är av typen Dusky och blir max 2 meter och kan väga upp till 70 kg. Totalt uppskattar man att det i det här området finns ca 2000 delfiner av den här sorten.
Efter att ha simmat runt i en halvtimme var vi nöjda och tog oss upp på båten för lite varmt att dricka och byta till torra kläder.
httpvh://youtu.be/auT46pOR_5I
